evertyhing just fell apart.
vi kan ta ett exempel, Victoria Lindgren. när vi båda två gick på samma skola, hon i åttan och jag i nian, pratade vi dagligen, vi umgicks utanför skolan, vi pratade om allt med varandra, jag visste allt om henne, och hon allt om mig. det är inte så idag. idag vet jag knappt någonting om henne, och hon vet knappt något om mig. visst, vi pratar, det gör vi. men antingen så är vi bara artiga med varandra, eller så grälar vi. ingenting är som förut. ett annat exempel; sandra karlsson. förut gick jag inte ett steg utan henne, hon var min högra hand - bokstavligt. var det något, gick jag till henne. idag säger vi knappt mer än hej.
och allt det här är inom loppet av ett år. det skrämmer mig, lite faktiskt.
The only thing we share
Is the same sky
Men jag vill träffa dig!!!! Jag saknar ju dig :(
Svar: Men vilken dag passar? Jag slutar : Måndag 14:10 Tisdag 15:10 Onsdag 14:10 Torsdag 15:20 Och på fredag slutar jag 13:50 men då ska André komma till Umeå igen, men du får va med då också, vill att du ska träffa honom!
Du vet, jag ogillar verkligen hur det blivit mellan oss två. Vi har inte pratat ordentligt med varandra på månader, det känns som om att vi tappar varandra. Okej, jag har inte varit så jättelätt att få tag på, ofta upptagen med mycket, och jag ångrar att jag inte omprioriterat. För du ska ha en hög prio för mig, du är ju min syster.
Jag saknar dig mycket, och ofta tänker jag "var är carråh, jag vill prata med henne om det här" eller så känns det allmänt tomt för att jag inte har någon som jag kan dela allt med längre. Det vi hade i åttan/nian var så fint, egentligen. Du gjorde verkligen åttan så mycket lättare för mig när allt annat var skit. Nu är det mer... tomt. Det finns ingen jag riktigt pratar med alls för jag saknar den jag pratade med mest.
